livetmedlevi.webblogg.se

Förlossningsberättelse.
Allt började den 17/4. Då hade jag gått över tiden 4 dagar. 
Vi hade ätit kvällsmat och Simon höll på att jobba det sista med några faktureringar. 
Vid 22:17 kände jag en sammandragning som jag inte kände igen, det gjorde ont och höll i sig längre än vad det brukar. 
Från och med det jag började klockan dom kom dom cirka var fjärde minut och höll i sig 1-1,5 minut. Smärtan i värkarna blev bara mer och mer intensiv men ändå kontrollerbar. Jag tänkte att det är såhär förvärkar känns, då jag inte riktigt haft några sådana innan. Jag berättar för Simon att det är något som gör ont och säger att han kanske ska bli klar med faktureringen ifall att det skulle sätta igång snart. 
Vid 23:00 går jag på toa och ser att jag har fått en liten blödning, en liiiten teckenblödning förstår jag. Efter det blir värkarna mer intensiva och svåra att klocka. Jag har svårt att hitta en position som är skön att ta värkarna i men sköter andningen superbra! 
Vid midnatt ringer jag till förlossningen första gången och berättar att jag har börjat få värkar och förklarar frekvens och intensitet på dom. Koordinatorn frågar ifall jag vill komma upp på kontroll men jag förklarar att jag vill vara kvar hemma så länge som det går. Som förstföderska får man alltid höra att det ska ta så lång tid men det olika faserna. Hon talar illafall om att det finns gott om plats för oss, skönt! 

Hon säger att jag kan ta två alvedon ifall jag vill, vilket jag inte tycker att jag behöver. Jag duschar och försöker ta värkarna samtidigt som Simon jobbar färdigt på nedervåningen för att sedna komma upp till mig. Vid 01:00 ringer jag igen, den här gångne är det svårt att prata med henne och jag kräks. Då bestämmer vi oss för att åka upp. Jag frågar kordinatorn om jag får ta alvedon nu, hon ber mig avvakta så kan jag få något starkare väl uppe på sjukhuset. 
Simon värmer vetekudden som en dåre och får massera mitt ryggslut vid varje värk, det är de enda som hjälper. Jag andas igenom värkarna bra och lyssnar på avslappnande musik. 
Vi styr kosan upp mot NÄL, hade rumpvärmen på max då jag tyckte att värmen lättade smärtan något. Jag andas och blundar, går in i mig själv. Tar en värk i taget för att sedan släppa iväg den och vila innan nästa kommer, blev inte så mycket vila dock då värkarna var väldigt intensiva nu.
Vi betalar parkeringen på NÄL 01:45, det tar oss dock lång tid att komma upp till förlossningen då vi får stanna flera gånger och ta värkarna tillsammans. Jag andandes och Simon masserandes. 
Vi är uppe på förlossningen vid 02:00 och får ett rum. Vi blir välkomnade av barnmorskan och uskan. Jag känner ett väldigt tryck nedåt och får lägga mig på sängen direkt. Barnmorskan kopplar på ctg och undersöker mig direkt pga trycket jag känner. 
Öppen 10cm!! Är det ens möjligt efter bara några minuter på förlossningen? Alla i rummet bara gapade och skratta till lite. Jag fick beröm för mitt arbete hemma. 
Barnmorskan tog hål på hinnorna så vattnet gick samt satte en elektrod på huvudet på bebisen då ctg inte satt på något bra.
Jag frågade lite travande om smärtlindring men det var inget som hanns med. Jag fick tog testa lustgasen lite. 
Nu kände jag för att krysta och hela kroppen tryckte på. Vid 02:30,  efter en halvtimme på förlossningen började jag krysta. Tog i för kung och fosterland. Lustgasen släppte jag ganska direkt då jag tyckte den var ivägen när jag ville ta i. 
02:40 föddes en perfekt liten pojke. 
Han hade en kort navelsträng så fick inte se honom direkt. Simon klippte navelsträngen och sedan fick jag upp honom på magen. Äntligen, vår son är här! ❤️ 
(null)
3438g och 50cm lång. Helt perfekt.

(null)

(null)
Var upp på toa och var tvungen att ta kort på magen haha. Detta är ca 1,5h efter han fötts. 

(null)
Stolt men trött nybliven pappa. Hade aldrig klarat förlossningen utan Simon vid min sida. Han släppte aldrig min hand. ❤️

(null)

(null)
Efte några timmar promenerade vi bort till BB och det nya livet som familj kunde börja. ❤️ 

Att föda barn är det häftigaste jag gjort. Jag kände mig så stark och kraftfull. Det gjorde inte alls lika ont som jag trodde att det skulle göra. Det sa jag även på förlossningen till dom haha. 
4h och 23 minuter från första känning till det han kom ut. En snabb förlossning. Så snabb att den kallas för störtförlossning och skulle Levi få ett syskon så skulle vi inte få vänta hemma, utan komma in direkt vid första känning, då nr 2 kan gå fortare. 
Jag är så lycklig för den här upplevelsen, och tackar Gud varje dag för att det gick så bra och alla är friska! ❤️